Personlig assistent

Personlig assistans

Är du under 65 år och behöver omfattande hjälp varje dag kan du ha rätt att få personlig assistans. Du har rätt att få behålla din personliga assistent även efter fyllda 65 år. Den som har behov av personlig assistans mer än 20 timmar/vecka kan få assistansersättning.

För att få personlig assistans måste en person ha behov av något följande:

·         hjälp med personlig hygien

·         hjälp med måltider

·         hjälp med att klä av och på sig

·         hjälp med att kommunicera

·         annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade.

Källa Handikappupplysningen

Om grunden för att få personlig assistent är att man ska ha omfattande svårigheter i den dagliga livsföringen, hur kan man då utföra assistansen 3ggr/v?

Jag bara undrar.

Kan partier förändras/utvecklas?

Jag samtalade med en bekant som har sina partisympatier lite längre åt vänster än vad jag har. Vi pratade om hur partierna har förändrats över tid. De finns röster som säger hur f-n kan ni samarbeta med kommunister.

Att Vänsterpartiet plockat bort K från sitt partinamn och frånsagt sig kommunismen tycker jag är ett friskhetstecken. Att utvecklas i takt med samhället är något som alla borde göra.
Tänk om vi skulle se på högern utifrån vad dom en gång stod för?
Högern röstade i riksdagen i början på 1900-talet emot införande av rösträtt enligt principen ”en man en röst”. Man ville ha kvar det gamla systemet där rösterna fördelades efter inkomst och förmögenhet.
Boken ”Ett satans år” av Hans Villius, Carl Torell och Olle Häger ger ett exempel på hur det fungerade i praktiken. I Timrå fanns det 1871 en folkmängd på 2036 personer, 412 var röstberättigad med sammanlagt 43 838 röster. Av dessa 412 röstberättigade hade en enda man, John Ekström, direktör för Wifsta Varf
25 000 röster. Dom var emot kvinnlig rösträtt 1919 för dom tyckte att kvinnor inte förstod sitt eget bästa. Därför var det allra bäst för dom själva att bara männen hade rösträtt.
Ska vi kanske betrakta dagens höger allians utifrån den bakgrunden?

För partier kan väl aldrig förändras eller utvecklas, eller?

Socialnämndens ansvarsområde

 Socialnämnden ansvarar för flera olika verksamheter, som dock har en gemensam nämnare. Uppgiften är att ge stöd i de situationer när människor behöver hjälp för att kunna leva ett drägligt liv. Utan överdrift så utgör de basen för det svenska välfärdssamhället, det finns en trygghet i att veta att om och när jag inte helt klarar mig själv finns ett gemensamt skyddsnät. I en tid när andra delar av trygghetssystemet som till exempel a-kassan försämras, är det viktigt att vi på kommunal nivå försvarar vår idé om ett välfärdsamhälle för alla.  

De flesta av socialtjänstens verksamheter styrs av rättighetslagar. De innebär kortfattat att kommunen är skyldig att i olika former bistå medborgarna när behov uppstår. Kommunens grundläggande skyldighet är ovillkorlig, det vill säga den är oberoende av vad kommunen ”anser sig ha råd med”. De innebär att budgetarbetet för verksamheterna mer består i att prognostisera vilka behov som förväntas uppstå än att göra politiska prioriteringar. För vissa  är de förhållandevis enkelt, t ex så är äldreomsorgens kostnadsutveckling vid oförändrad måluppfyllelse i stort sett direkt proportionell mot den demografiska utvecklingen i de aktuella ålderssegmenten. För andra verksamheter är det svårare, ett exempel är försörjningsstödet. Där påverkas kostnaderna av en mängd faktorer, såsom det allmänna konjunkturläget, arbetsmarknadsläget och arbetsmarknadspolitiken, utvecklingen inom andra trygghetssystem såsom a-kassa och sjukförsäkring för att nämna några.

Gemensamt är att kommunala beslut i ingen eller mycket ringa omfattning kan påverka vilka behov som finns, samt att kommunen har en lagstadgad skyldighet att uppfylla behoven.

Behovsnivåerna inom socialtjänstens verksamheter är till stora delar inte möjliga att påverka genom kommunala politiska beslut. De medför att en viktig del i socialnämndens verksamhetsstyrning är bedriva en kostnadseffektiv verksamhet, samtidigt som vi skall uppfylla målen i såväl lagar och andra övergripande regelverk som i de kommunala besluten.

Vi måste räkna med ökande kostnader inom socialtjänsten även vid oförändrad verksamhetsvolym. Trots vissa förbättringar har vi ännu en lönenivå som i framtiden kommer att göra det svårt att konkurrera om arbetskraften. Redan de närmaste åren har framför allt äldreomsorgen stora nyrekryteringsbehov. Min bedömning är att en den framtida goda omsorgen inte längre kan bygga på att den i huvudsak utförs av lågavlönade kvinnor. Menar vi allvar med att både vilja värna en stark gemensam sektor och att minska klyftorna mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden måste vi vara beredda att ta fram plånboken. Ord är billiga, men handling kostar!

Äldreomsorgen är en fråga som engagerar medborgarna, det framgår med önskvärd tydlighet i den här valrörelsen. Anledning är enkel, vi hoppas ju alla på att bli äldre! Dessutom har många av oss äldre familjemedlemmar och släktingar som vi värnar om. Vi har i Sverige valt en modell för omhändertagandet av de äldre medborgarna vars huvudprincip är att när de egna krafterna inte längre räcker till skall samhället rycka in. En tryggad ålderdom skall inte vara beroende av om du har pengar att betala med eller släktingar som ställer upp. Jag upplever att den debatt som förts den senaste tiden tydligt visar att det finns ett starkt folkligt stöd för denna modell.

Handikappomsorgen är en fråga som jämfört med t ex Äldreomsorgen får mycket mindre plats i den allmänna debatten. När det gäller volymtillväxt inom handikappomsorgen är det egentligen något vi skulle vilja slippa. Ingen vill ju bli funktionshindrad! Men de råder vi för det mesta inte över själva, det är sånt som händer. Och när det väl händer så kan inga politiska beslut i världen ändra på de Det enda vi politiker kan påverka är hur bra liv de människor som drabbats av en funktionsnedsättning skall kunna leva.

Men faktum kvarstår hur ska vi och alla andra kommuner klara av välfärdens finasiering.

.

Insändare från nattpersonalen på Öjagården

Publicerad i PT 14/9

Det är, både med bestörtning och stor förvåning vi har sett på Uppdrag granskning och läst i tidningar hur vårt arbete under natten på Öjagården har beskrivits.

Dels Elisabeth Marklunds, som upplysningsvis arbetar på Norrgårdens äldreboende dagtid och inte på Öjagården ..... beskriver hur kvällspersonalen låser dörrarna till avdelningen med 8 boenden kl 21:00 och låses upp 07:00 när dagpersonalen kommer, med både nakna och halvnakna boenden som springer omkring i korridoren med urin och avföring på golvet.

Den beskrivningen får stå för henne och hennes arbetsplats.

Att fullständigt felaktiga vinklingar i programmet och i tidningarna har naturligtvis väckt både aggressivitet och bestörtning hos anhöriga och allmänheten hur boenden på Öjagården behandlas nattetid, är naturligtvis fullt förståeligt .... om det nu var sant!

Vi som arbetar på natten på Öjagården haren helt annan uppfattning.

Vi är tre undersköterskor och en sjuksköterska som arbetar på natten och gör kontinuerlig tillsyn och det omvårdnadsarbete som boende behöver nattetid. Att det förekommer att dörrar är låsta nattetid är en säkerhets åtgärd för att förhindra att boende som är dementa och uppegående ska förhindras att gå in hos andra boende och störa deras natt sömn, vi låser om de boende inte in dem.

Frågan är då, tillåts det boende att vara uppe på natten .... naturligtvis, lika naturligt som du som läser det här är uppe ibland på natten för att gå på toaletten, lika naturligt är det att våra boenden är uppe själva på toaletten med den stora skillnaden att du hittar tillbaka till sängen .... det gör inte gravt dementa, därför har vi ibland någon som vandrar omkring en stund i korridoren. Vår målsättning på natten är att den boende ska vara smärtfri och sova gott för att få en bra dag.

"Errare humanum est" det är mänskligt att fela.: .. även inom äldreomsorgen.

Nattpersonalen Öjagården

Volymtillväxt

När vi talar om tillväxt i den politiska debatten är det ofta något bra. När socialnämnden talar om volymtillväxt är det inte lika entydigt positivt – de kan både vara bra och dåligt.

Låt mig ta två exempel.

När vi talar om volymtillväxt inom äldreomsorgen betyder det att det blir fler innevånare i vår kommun som behöver hjälp på grund av att de uppnått en hög ålder. Det är i grunden positivt att vi lever längre, men innebär naturligtvis också att behoven ökar. Det har knappast undgått någon att detta är en fråga som intresserar såväl medborgarna som media.

När det gäller volymtillväxt inom handikappomsorgen är det egentligen något vi skulle vilja slippa, ingen vill ju bli funktionshindrad! Men de råder vi för det mesta inte över själva, det är sånt som händer. Och när det väl händer så kan inga politiska beslut i världen ändra på detta faktum… Det enda vi politiker kan påverka är hur bra liv de människor som drabbats av ett funktionshinder skall kunna leva.

I budgetarbetet måste vi försöka gissa om behoven ökar nästa år, det som kallas volymtillväxt. När det gäller verksamheter, som skolan och äldreomsorgen kan vi använda oss av befolkningsprognoser. Ökar antalet barn behövs fler platser i skolan, ökar antalet som är äldre än 80 år så kommer fler att behöva hjälp av äldreomsorgen. Verksamheter som handikappomsorgen är det inte lika lätt att förutse behoven för, här är ordet gissa ännu mer på sin plats.

När det gäller barn och unga skulle vi önska att alla fick bo och växa upp i trygga familjer och inte trilla dit på droger, den världen lever vi tyvärr inte i.

Med den borgerliga regeringen så har både A-kassa och sjukförsäkring försämrats så kraftigt att människor måste söka försörjningstöd.

Jag hör inte i debatten att det är någon som tycker att vi i socialnämnden gör för mycket av nått. Handgripligen lär vi oss att detta med att prioritera också innebär att välja bort, även sådant vi tycker är viktigt. .Men att klara välfärden och de ökade behov vi ser går inte ihop med att sänka dom offentliga utgifterna.

Jag kan inte vänta på att satsa på välfärden istället för skattesänkningar.

Föreslagen bensinskattehöjning

Fick detta av en 08-bekant tillika räknenisse, lite kul och tänkvärt.

Vad innebär den föreslagna bensinskattehöjningen för genomsnittsbilisten?
Det handlar om 49 kr/månad om man kör 1500 mil/år, men det kan väl inte vara sant...
Det trodde inte heller Svenska Dagbladet - som kollade detta. Och fick fram följande:
En ny bil drar i snitt 0,67 l/mil enligt branchorganisationen Bilsweden. Detta ger en kostnadsökning på 41 kr/mån om man kör 1500 mil/år.
Snittförbrukningen för alla bilar i Sverige är 0,8 l/mil.
Då blir kostnadsökningen 49 kr i månaden.
(Och den som inte vill öka sin bilkostnad med 49 kr/mån kan då avstå från att köra 2 mil i månaden, vilket motsvarar 650 meter om dan. Den sträckan orkar de flesta gå...

Hur har jag resonerat då?
Jo totalkostnaden för bilkörning är minst 25 kr/mil.
Slopar du 2 mil har du alltså sparat 50 kr.

Men säger vi här i norr då, så där kan ni nollåttor resonera, för ni kör ju knappast bil. Medan vi tillbringar halva livet bakom ratten.

Vi tittar då på detta, genomsnittlig körsträcka per person och dag:
Malmö: 3,5 mil
Genomsnitt samtliga kommuner: 4,3 mil
Skogslänen inland: 4,5 mil
Stockholm: 4,5 mil

Eftersom det är fler i Stockholm som över huvud taget inte kör en meter bil än i övriga skogslänen så är den genomsnittliga körsträckan per bil snarare högre i Stockholm än i Korpilombolo, alltså tvärt emot vad som påstås i vulgärdebatten.
Men, blir då den sista invändningen, ni i Stockholm kan ju åka tunnelbana, det kan inte vi i Pajala.
Tunnelbanan i Stockholm är i rusningen fylld till bristningsgränsen. På Sträckan Skanstull-Slussen är kapacitetsutnyttjandet 200-250%, dvs det är 2 till 2,5 ggr fler resande än det finns sittplatser. På Johanneshovsbron där bilarna kör är motsvarande siffra - även under högtrafik - enbart 20-30%. För att fler stockholmare skall kunna åka kollektivt krävs alltså en utbyggnad av t ex tunnelbanan, något vi rödgröna tänker genomföra om vi får chansen
Siffrorna visar också att det kanske inte är helt nödvändigt att bygga mer motorvägar i Stockholm...

Äldreomsorgens budget

Jag blev upprörd när jag slog upp PT på lördag morgon och läste artikeln om överskotten i äldreomsorgen. Det enda som är en absolut sanning är det som varit. En sanning som går att beskriva objektivt. Det är därför oansvarigt av Anders Thelin att beskriva detta utan att sätta i siffrorna i sitt sammanhang eller förklara vilka orsakerna bakom överskotten är. Om detta är medvetet, eller om han inte förstår vet jag inte. Precis som jag blir människor upprörda när man läser detta, även om orsaken till upprördheten är olika. Jag ska därför försöka sätta in siffrorna i sitt sammanhang.

Äldreomsorgen kostar 1 miljoner kronor om dagen, boendenas kostnader är 233 miljoner kronor på ett år. När 10 boendechefer vid bokslutet summerar året har man fått över 0,89% av sin budget, 2,6 miljoner kronor. Detta är vad revisionen kallar god ekonomisk hushållning. Man har inte gjort av med mer pengar än man har. Under den senaste 7- årsperioden har äldreomsorgens kostnader varit 2,5 miljarder kronor, och boendenas överskott har under denna period varit 16 miljoner kronor. Sett till verksamhetens samlade kostnader är överskottet minimalt.

Äldreomsorgen väcker starka känslor hos människor, eftersom vi alla kommer bli gamla en dag. Vårt goda varumärke har blivit solkat i kanten och det måste vi reparera. Men det går bara att genomföra genom tillskott till verksamheten. Det har Socialnämnden begärt vid flera tillfällen, men ekonomin har inte tillåtit detta. Att tro att överskotten i äldreomsorgen skulle varit räddningen för verksamheten är att som strutsen sticka huvudet i sanden.

PT har vid ett flertal gånger skrivit om Socialnämndens budget och beskrivit vår budget som en storsatsning. Det övergripande för oss i Socialnämnden är att ha 0,80 per lägenhet som grundbemanning på alla boenden. Vi har från Socialdemokraterna varit ute under våren och berättat om vårt valmanifestet och vår vilja att skjuta till mer resurser till äldreomsorgen. Det är inget som vi bestämt efter Uppdrag Granskning, även om många verkar tro det just nu.

Jag vill starkt dementera att vi har omfördelat överskotten inom äldreomsorgen till andra förvaltningar i kommunen. Vid bokslutet har eventuella överskott tagit ut andra underskott inom Socialnämnden.

Socialstyrelsen kommer redan i veckan till Piteå och gör tillsyn. Det är vi glada för. De brister inspektionen visar på kommer vi givetvis rätta till. Jag är tacksam att vi har en fantastisk personal på våra äldreboenden som visar ett enormt engagemang. Många av dem mår oförskyllt mycket dåligt idag, efter senaste veckans debatt. De gör allt vad de kan utifrån de förutsättningar de givits.

De stora orosmolnen när det gäller att långsiktigt säkra en god äldreomsorg är det ingen som snuddat vid, den demografiska utmaningen med fler äldre som lever längre och välfärdens finansiering.