måndag 15 november 2010

Jämställdhet

Jag fick en fråga av Åsa Petersen, frilansjournalist som fått i uppdrag av att göra intervjuer till ett magasin om Piteå kommuns projekt Hållbar Jämställdhet.

Hur hoppas du att Hållbar Jämställdhet ska göra Piteå till en bättre kommun att leva och arbeta i?

Jämställdhet betyder enligt skl:s definition ”rättvisa,
demokrati och delaktighet. Kvinnor och män ska ha
samma makt att forma samhället och sina egna liv.
Det förutsätter lika rättigheter, möjligheter och
skyldigheter på livets alla områden”.
Socialnämnden ansvarar för flera olika verksamheter, som dock har en gemensam nämnare. Uppgiften är att ge stöd i de situationer när människor behöver hjälp för att kunna leva ett drägligt liv. Det blir lätt motstånd mot åtgärder för jämställdhet för man tror inte att det är skillnader. Det gäller att kunna visa hur det faktiskt förhåller sig. För oss har det inneburit att vi har startat med könsuppdelad statistik.
Det är och kommer att bli spännande för gör vi olika och i så fall varför?

tisdag 2 november 2010

Att vara förälder till ett barn med behov av särskilt stöd.

På julafton 1985 fick jag efter 5 missfall min son i V.27 med en födelsevikt på 920gram.   
Det följde en tuff nyföddhetsperiod med bla. en hjärnblödning, lungsjukdom och två operationer.
Tanken att han skulle klara sig utan skador var obefintlig.   
                              
När jag första gången läste dikten som följer så kunde jag inte annat att nicka igenkännande.

Välkommen till Holland
Dikten skrevs av Emily Pearl Kingsley år 1987 (svensk översättning av Margareta Ugander)

Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med
ett handikappat barn – att jag borde hjälpa dem
som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan
förstå och föreställa sig hur det känns.
Så här är det:
Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till
Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer
Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig.
Du lär dig några användbara fraser på italienska
Allt är mycket spännande.
Efter några månader av spänd förväntan är det äntligen dags
Du packar dina väskor och så far du iväg.
Flera timmar senare landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger :”
Välkommen till Holland”
”Holland”!?!, ropar du. ”Vad menar ni med Holland?
Jag har beställt en resa till Italien!
Det är dit jag ska, i hela mitt liv har jag drömt om
att komma till Italien”
Men flygresan har ändrats, de har landat i Holland
och där måste du vara kvar. Det viktiga är att
de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full
av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker,
och lära dig ett nytt språk. Och du kommer
att möta helt nya människor som du aldrig
skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare
än i Italien och det är inte så tjusigt
Men när du har varit där ett tag och återhämtat dig
så ser du dig omkring……och börjar lägga märke
till att Holland har väderkvarnar …och att Holland
har tulpaner…och i Holland finns till och med
målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa
till och från Italien…och de talar vitt och brett om hur
underbart de hade där. Och resten av ditt liv kommer
du att säga ”Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det
det jag hade planerat”
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att
försvinna……därför att förlusten av den drömmen
är en mycket betydelsefull förlust.
Men…..om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte
kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och
njuta av allt det sällsamma och det underbara……….med Holland.

torsdag 7 oktober 2010

Skattehöjning?

Om vi tittar i skattetabell 34 (som är den som passar bäst för dom flesta av oss som bor i Piteå) betalar en som tjänar 24.000 kr i månaden och skattar i kolumn 1 idag 6.001 kr i preliminär skatt. Den högsta skattesats som det Skatteverkat har tabeller för är 37 kr, enligt den så är skatteavdraget 6.525 kr, alltså 624 kr mer än i dag. Men den som har en månadsinkomst på 24.000 kr har sedan 2006 fått en skattesänkning på cirka 1.650 kr, så även om vi skulle göra denna mycket kraftig kommunalskattehöjning skulle det bli mer än 1.000 kr över i den egna plånboken.

Hur skulle en sådan höjning påverka kommunens möjligheter att föra en socialdemokratisk politik? Höjer vi skatten med 3 kr enligt exemplet ovan innebär det ytterligare 210 miljoner kronor att använda till välfärden. Det motsvarar cirka en tredjedel av socialnämndens hela kostnad, eller om man så vill över 400 heltidstjänster inom äldreomsorgen.

Detta är inget konkret förslag, vare sej angående hur mycket vi skall höja kommunalskatten eller hur pengarna skall användas. Istället vill jag att vi nu börjar diskutera hur vi skall förverkliga den politik vi står för och gick till val på. Exakt vilken skattehöjning som blir nödvändig, och var pengarna gör störst nytta får komma fram under denna process, ju fler som deltar desto bättre blir slutresultatet. Men det är inte så gott om tid den 15 november ska vi i kommunfullmäktige faställa skattesatsen.

Valresultat och välfärdens finasiering

Nu när det gått en tid sedan valet kan det vara tid att fundera, både på det som varit och på det som skall komma.  Det har utan tvekan varit både en valrörelse och ett valresultat utöver det vanliga, den närmaste framtiden kanske inte blir lika dramatisk men samhället och därmed socialdemokratin står inför stora utmaningar.

Först några ord om valrörelsen, jag tror att alla förstår att den inte var en alltigenom trevlig upplevelse. Uppdrag Gransknings reportage från äldreomsorgen var hårt vinklat och gav ingen heltäckande bild, men visade ändå att det finns brister som måste/ska åtgärdas. Det var inte så roligt när detta visas knappt två veckor före valet… Så här i efterhand kan jag ändå tycka att det gav oss en nyttig tankeställare, det är lätt att förlora fokus när valrörelsen mest handlar om skattesänkningar och städavdrag!

 Efter denna närmast mardrömslika avslutning på valrörelsen var det naturligtvis med en viss oro jag inväntade valresultatet. Tyvärr gick det inte bra över allt, men resultatet i kommunen överträffade mina vildaste förväntningar. Att vi skulle öka vår redan stora röstandel hade nog ingen vågat hoppas på, det känns väldigt inspirerande. Men det ger också anledning att fundera över ”lyxproblemet” varför det går så bra för oss socialdemokrater här i Piteå.

Så här svarade Peter Roslund när PT frågade varför det gått så bra i valet:
- En orsak är säkert att de socialdemokratiska värderingarna är djupt rotade i Pitebygden.

Jag instämmer helt i detta, och det är min utgångspunkt både när jag ser tillbaka på den gångna mandatperioden och när jag blickar framåt. Tvärt emot rikstrenden har vi socialdemokrater i Piteå fått ökat stöd från medborgarna i de senaste två valen, vilket inte blir mindre anmärkningsvärt när man tänker på vilken nivå vi redan hade. Jag tror vi alla kan dra slutsatsen att väljarna vill ha ett mer – och inte mindre – socialdemokratiskt Piteå!

Men jag menar inte att vi skall glömma bort att vi måste få plus och minus att gå ihop, Göran Persson hade åtminstone rätt i en sak: ”Den som är satt i skuld är inte fri”. Men jag vill utvidga den tanken – ”den som inte vågar använda de pengar som finns är inte heller fri”.

Det är inte bara i kommunalvalen som piteborna röstat socialdemokratiskt, även i de två senaste riksdagsvalen har de röda rösterna blivit allt fler. Jag drar därför den inte alltför djärva slutsatsen att detta har varit röster på en politik som sätter den gemensamma välfärden före några hundralappar mer i den egna plånboken. Men eftersom väljarna i andra delar av landet haft en annan uppfattning, har konsekvensen blivit att även vi som bor i Piteå fått sänkt skatt, bland annat genom ”jobbskatteavdraget”. Betalar vi mindre skatt får naturligtvis samhället mindre resurser att använda till t ex nattpersonal på våra äldreboenden.
Men måste det vara så – måste välfärden i vår kommun försämras på grund av att vi har en högerregering?

Det går inte att undvika att alliansregeringen påverkar även vår kommun, men jag tror att det är möjligt att bjuda mycket större motstånd än vad vi hittills har gjort. Vi har ett uppdrag från våra väljare att föra en helt annan politik. Men hur ska vi ha råd med det, är den vanligaste invändningen.

I Piteå är alliansens stöd även i riksdagsvalet minst sagt begränsat. Piteborna har inte röstat fram ”jobbskatteavdrag”, ”avdrag för att andra städar” och allt som alliansen nu genomfört. Men utan att vi bett om det har en medelinkomsttagare fått en skattesänkning på ungefär 1,650 kr i månaden. Det är ju pengar som vi egentligen vill skall gå till den gemensamma välfärden, men det verkar vi kommunpolitiker inte ha förstått! För istället för att höja kommunalskatten har vi år efter år gnetat och sparat, och försökt låtsas som om det inte går ut över välfärden.

Om vi istället utgår från att vi innevånare i Piteå är kloka och förståndiga människor som vet vad vi gör när vi stoppar valsedeln i kuvertet på valdagen så öppnas andra möjligheter. Vi vill nu inte ha sänkt skatt, vi vill att dessa pengar skall användas för vårt gemensamma bästa! Att Regeringen har en annan uppfattning borde inte påverka vår verklighet mer än nödvändigt. Därför borde kommunen – där vi själva bestämmer utan inblandning av vare sej högerpartier eller stockholmare – försöka se till att medborgarnas önskningar förverkligas. Här måste vi socialdemokrater vara självkritiska och ställa frågan: - Har vi gjort det? Svaret blir ”inte alltid”.

Hur ska vi göra för att verkställa den politik väljarna har gett sitt stöd till? Vi skall se till att den gemensamma sektorn får tillräckliga resurser, och det har den inte idag. Därför måste vi tillföra mer pengar. För samma normalinkomsttagare som fått en skattesäkning på 1.650:- i månaden skulle med en skattehöjning på 50öre få betala 135:- kronor mer i månaden i kommunalskatt. Det skulle kunna stärka kommunkassan med 35mkr som skulle komma till god användning i äldreomsorgen. 

fredag 24 september 2010

Personlig assistent

Personlig assistans
Är du under 65 år och behöver omfattande hjälp varje dag kan du ha rätt att få personlig assistans. Du har rätt att få behålla din personliga assistent även efter fyllda 65 år. Den som har behov av personlig assistans mer än 20 timmar/vecka kan få assistansersättning.
För att få personlig assistans måste en person ha behov av något följande:
·         hjälp med personlig hygien
·         hjälp med måltider
·         hjälp med att klä av och på sig
·         hjälp med att kommunicera
·         annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade.

Källa Handikappupplysningen

Om grunden för att få personlig assistent är att man ska ha omfattande svårigheter i den dagliga livsföringen, hur kan man då utföra assistansen 3ggr/v?

Jag bara undrar.

lördag 18 september 2010

Kan partier förändras/utvecklas?

Jag samtalade med en bekant som har sina partisympatier lite längre åt vänster än vad jag har. Vi pratade om hur partierna har förändrats över tid. De finns röster som säger hur f-n kan ni samarbeta med kommunister.

Att Vänsterpartiet plockat bort K från sitt partinamn och frånsagt sig kommunismen tycker jag är ett friskhetstecken. Att utvecklas i takt med samhället är något som alla borde göra.
Tänk om vi skulle se på högern utifrån vad dom en gång stod för?
Högern röstade i riksdagen i början på 1900-talet emot införande av rösträtt enligt principen ”en man en röst”. Man ville ha kvar det gamla systemet där rösterna fördelades efter inkomst och förmögenhet.
Boken ”Ett satans år” av Hans Villius, Carl Torell och Olle Häger ger ett exempel på hur det fungerade i praktiken. I Timrå fanns det 1871 en folkmängd på 2036 personer, 412 var röstberättigad med sammanlagt 43 838 röster. Av dessa 412 röstberättigade hade en enda man, John Ekström, direktör för Wifsta Varf
25 000 röster. Dom var emot kvinnlig rösträtt 1919 för dom tyckte att kvinnor inte förstod sitt eget bästa. Därför var det allra bäst för dom själva att bara männen hade rösträtt.
Ska vi kanske betrakta dagens höger allians utifrån den bakgrunden?
För partier kan väl aldrig förändras eller utvecklas, eller?

torsdag 16 september 2010

Socialnämndens ansvarsområde

 Socialnämnden ansvarar för flera olika verksamheter, som dock har en gemensam nämnare. Uppgiften är att ge stöd i de situationer när människor behöver hjälp för att kunna leva ett drägligt liv. Utan överdrift så utgör de basen för det svenska välfärdssamhället, det finns en trygghet i att veta att om och när jag inte helt klarar mig själv finns ett gemensamt skyddsnät. I en tid när andra delar av trygghetssystemet som till exempel a-kassan försämras, är det viktigt att vi på kommunal nivå försvarar vår idé om ett välfärdsamhälle för alla.  
De flesta av socialtjänstens verksamheter styrs av rättighetslagar. De innebär kortfattat att kommunen är skyldig att i olika former bistå medborgarna när behov uppstår. Kommunens grundläggande skyldighet är ovillkorlig, det vill säga den är oberoende av vad kommunen ”anser sig ha råd med”. De innebär att budgetarbetet för verksamheterna mer består i att prognostisera vilka behov som förväntas uppstå än att göra politiska prioriteringar. För vissa  är de förhållandevis enkelt, t ex så är äldreomsorgens kostnadsutveckling vid oförändrad måluppfyllelse i stort sett direkt proportionell mot den demografiska utvecklingen i de aktuella ålderssegmenten. För andra verksamheter är det svårare, ett exempel är försörjningsstödet. Där påverkas kostnaderna av en mängd faktorer, såsom det allmänna konjunkturläget, arbetsmarknadsläget och arbetsmarknadspolitiken, utvecklingen inom andra trygghetssystem såsom a-kassa och sjukförsäkring för att nämna några.
Gemensamt är att kommunala beslut i ingen eller mycket ringa omfattning kan påverka vilka behov som finns, samt att kommunen har en lagstadgad skyldighet att uppfylla behoven.

Behovsnivåerna inom socialtjänstens verksamheter är till stora delar inte möjliga att påverka genom kommunala politiska beslut. De medför att en viktig del i socialnämndens verksamhetsstyrning är bedriva en kostnadseffektiv verksamhet, samtidigt som vi skall uppfylla målen i såväl lagar och andra övergripande regelverk som i de kommunala besluten.

Vi måste räkna med ökande kostnader inom socialtjänsten även vid oförändrad verksamhetsvolym. Trots vissa förbättringar har vi ännu en lönenivå som i framtiden kommer att göra det svårt att konkurrera om arbetskraften. Redan de närmaste åren har framför allt äldreomsorgen stora nyrekryteringsbehov. Min bedömning är att en den framtida goda omsorgen inte längre kan bygga på att den i huvudsak utförs av lågavlönade kvinnor. Menar vi allvar med att både vilja värna en stark gemensam sektor och att minska klyftorna mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden måste vi vara beredda att ta fram plånboken. Ord är billiga, men handling kostar!

Äldreomsorgen är en fråga som engagerar medborgarna, det framgår med önskvärd tydlighet i den här valrörelsen. Anledning är enkel, vi hoppas ju alla på att bli äldre! Dessutom har många av oss äldre familjemedlemmar och släktingar som vi värnar om. Vi har i Sverige valt en modell för omhändertagandet av de äldre medborgarna vars huvudprincip är att när de egna krafterna inte längre räcker till skall samhället rycka in. En tryggad ålderdom skall inte vara beroende av om du har pengar att betala med eller släktingar som ställer upp. Jag upplever att den debatt som förts den senaste tiden tydligt visar att det finns ett starkt folkligt stöd för denna modell.

Handikappomsorgen är en fråga som jämfört med t ex Äldreomsorgen får mycket mindre plats i den allmänna debatten. När det gäller volymtillväxt inom handikappomsorgen är det egentligen något vi skulle vilja slippa. Ingen vill ju bli funktionshindrad! Men de råder vi för det mesta inte över själva, det är sånt som händer. Och när det väl händer så kan inga politiska beslut i världen ändra på de Det enda vi politiker kan påverka är hur bra liv de människor som drabbats av en funktionsnedsättning skall kunna leva.

Men faktum kvarstår hur ska vi och alla andra kommuner klara av välfärdens finasiering.
.